feber och kinamat

Sitter bland balkongmöbler i vardagsrummet. De har tvättat vår balkong och målat fönster så vi var tvungna att ta in allt. Synd att de inte tvättade inifrån också. Det är ett helvete att få rent. Svampen är helt svart på första gnugget. Utanför köksfönstret stod en ung piercad kille med töjda öronsnibbar och målarkläder. Vi drog ned persiennerna för att han inte skulle se alla tomflaskor och glas i köket. Vi övervägde även att bjuda honom på dricka för att han inte skulle skvallra om hur stökig en lägenhet ser ut efter studenten.

Studenten ja. Vi tog ju faktiskt studenten i fredags. Vi började morgonen här, både min och Pontus klass, med champagnefrukost. Jag var sjuk med över trettioåtta grader feber men jag knarkade ibumetin och det hjälpte lite faktiskt. Sedan tog vi oss till skolan där vi fick se lite film, fick betyg och skrev i varandras studentmössor. Därefter sprang vi ut och fick grejer hängda över oss tills vi var gulblå julgranar med rosor och gosedjur. Kramar hit och dit och regnkläder och sedan iväg med studentflaket. Musiken fungerade inte i regnet men vi skrek och sjöng och drack och vara glada. Vi orkade bara ett och ett halvt varv. Sedan åkte vi tillbaka. Upphämtad av storebror i gul bubbla och hem till föräldrarna. Släktingar och mat och mer ibumetin. Sedan kom allt folk och vi började dricka igen och jag söp bort febern och halsontet. Det var fantastiskt kul och alla var där. Dagen därpå var vi hemma hos Pontus föräldrar, släktingar, champagne och smörgåstårta. Ganska berusade på bussen hem bestämde vi oss för att gå ut på krogen. SMSade runt lite, gick hem och fixade iordning oss och sedan bar det iväg till Swing. Vi stannade tills de stängde. Igår var vi bakis hela dagen.

Så idag är den första lugna dagen efter studenten. Vi har nyktrat till och nästan listat ut vilken dag det är idag. Dessutom är det midsommar snart, sägs det. Vi sparar oss. Sitter i vardagsrummet som doftar kinamat och jag tänker på alla gånger när jag var liten när vi hämtade mat på Cecil. Det var dagarna då Cecil fortfarande lagade den godaste maten i stan. Det var lika mysigt varje gång. Att följa med upp i trappan, känna på mosaiken och dragen på väggarna med fingertopparna och att titta på dem. Lukten av kinamat i trappan hela vägen upp till restaurangen. Lukten av kinamat i bilen hela vägen hem. Ibland tittade vi till och med förbi videomix medan vi väntade på maten och hittade någon film och godis. Videomix hade stans godaste godis för de hade så många sorter och de hade de där risbollarna täckta i vit choklad. Sedan tog vi med oss allt hem och hade världens mysigaste kväll. Ibland åt vi till och med där, i restaurangen. Det var så mysigt med inredningen och tallrikarna var alldeles varma när vi fick dem. Menyerna var så spännande att titta på, redan innan jag ens förstod vad som stod i dem! Jag såg upp till mina föräldrar som hade vana och erfarenhet av att äta på restaurang. De såg så säkra och kunniga ut när de läste menyerna. De visste vad som var gott, vad man skulle beställa och vad man skulle undvika. Mina föräldrar visste hur man åt med pinnar och de lärde mig. Att äta kinamat för mig då var jämförbart med en utlandsresa. Annorlunda kultur, nya saker, god mat, ett helt äventyr... Idag ligger alla dessa minnen komprimerade i lukten av kinamat.

Som behandling mot den helt galna förkylning jag dragit på mig har jag ordinerats film och myskväll. Dessvärre glömde Pontus vårt lördagsgodis i Fritsla men vi handlade lite nytt idag.

Vi var och storhandlade idag. Storhandling för två personer utan bil är allt som överskrider två plastkassar. Vi handlade bland annat färskpotatis, gräddfil, sill (2 burkar för 15 kr, är inte det billigt?), dill, gräslök. Sedan fyllde vi upp vårt köttförråd med någon slags kotlett eller karre eller hur det nu var, bbq-marinerade var de hursomhelst, sprödbakad fisk och ett kilo köttbullar. Dessutom köpte vi två påsar klyftpotatis (som omväxling till pommes stripes), rödvinssås, tre kilo wokgrönsaker, och så lite basvaror och sådär. Jag trodde vi skulle tömma kontot, eller åtminstone att det skulle gå på över 500 spänn, men så var det inte. Det kostade endast trehundra kronor för en hel midsommarmiddag och produkter för måltider för resten av månaden. Är inte det fantastiskt? Låt er förresten inte luras av Lidl! Där kan man köpa 2 förp. gräddfil för 24 spänn, och max 2 erbjudanden/kund. På MAXI kostar de 11.95 kr/st. Du sparar alltså 10 öre varje gång du köper två gräddfil på MAXI istället för på Lidl. Men på MAXI får du köpa hur många du vill. Resten av reklambladet är det likadant med. Plus att du måste handla över 300 för att få använda det erbjudandet, över 100 för att få använda det, och det erbjudandet gäller bara på torsdag och då har det andra erbjudandet slutat gälla. Dessutom ligger skiten på Hässleholmen. Jag tänker INTE bli kund på Lidl. Jag är inte så lättlurad. Jag blir så trött på alla "lågprisaffärer" som inte ens är billigare än ICA MAXI.

Så nu... nu är det sommar men inte ens varmt, jag är sjuk, ekonomiskt stympad samt arbetslös. Men jag är glad ändå för utöver det där så är ju precis allt annat ganska skitbra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0