kimiko

När jag var i Ullared handlade jag: våtservetter, 2 sorters badsalt, 2 storters badskum, hårkur, plattång, tandborstar, lampskärmar...

Jag handlade även 2 skissblock, hårtofsar, hårspännen, stenar till naglarna (ja, kanske inte egentligen men), knästrumpor, overkneestrumpor, benvärmare, sjal, kjol, röd cardigan, peelingvantar, rosa iphoneskydd och en stor brödlimpa. :)



Skillnaden i lampskärmarna. De behövde verkligen bytas!



Storhandlade dagen efter Ullared. För första gången i livet handlade jag med egen kundvagn. I den hade jag två fulla papperskassar, två kattsandssäckar, två krukväxter, en jacka, en väska och ett sovande barn. Här är en bild på det förstnämnda.



Te-och-kaffe-skåpet är i sin ordning och ganska fullt.

Jag är på något paradoxalt sätt barnsligt(!) kär i att vara vuxen(!). Jag älskar att sitta på min egen balkong och titta in på min nya lampskärm och min nya blomkruka i fönstret. Jag älskar att handla och att packa upp matvarorna, ställa in dem i mitt eget kylskåp och organisera, organisera. Jag älskar mina kryddor, prydligt sorterade i bokstavsordning, och jag älskar mitt stora kaffe-och-te-skåp där jag har fler sorters te och kaffe än jag kan räkna till, och att fylla på det med nya sorter. Någonting så löjligt vardagligt som att handla mjölk och ställa in den i kylskåpet är bättre än födelsedagspresenter.

Jag tänker på att när man var ung, tonåring, och inte vuxen ännu. När man fortfarande inte kunde köpa sin egen alkohol. Då köpte man en flaska vodka när man skulle ut och festa. Man kunde inte lagra alkohol (man fick ju inte ens innehava den själv enligt lagen). Så varje riktigt stor fest lyckades man fixa en flaska vodka. Man köpte en cola för man hade aldrig råd med mer än en slödryck (en vodka kostade ju hela tvåhundra spänn!) och man drack upp den samma kväll. Blandade äckliga groggar på vodka och cola för att berusa sig (och det gick ju faktiskt att dricka skiten!). Ibland hade man turen eller oturen att komma över ett flak öl hos en mindre förtroendeingivande langare på hässleholmen. Det tog för fan hela dagen att fixa det där jävla flaket öl. Först skulle man ju få tag på langarjäveln och sedan skulle man bestämma mötesplats, vänta på bussen, ta sig dit och vara på plats vid rätt tid, vänta på honom och sedan transportera sin alkohol tillbaka och sedan vidare till festen och hoppas i guds-och-himmelens (eller kanske snarare helvetets) namn att polisen inte fick syn på en med alkoholen. Då var ju hela kvällen förstörd. Sedan drack man de där äckliga ölen hela kvällen, för det var jättegott med öl som omväxling men efter två öl var det inte gott längre. Till och med när man var i arton-nitton-års-åldern och hade vänner som köpte ut åt en var det samma mönster: EN spritsort samma dag som festen och den var slut när kvällen var slut.

När man blev vuxen med oändlig sprittillgänglighet (det blev inte bara lagligt att köpa själv på systemet utan man kunde plötsligt även åka utomlands och handla helt lagligt) och med egen ekonomi blev drickandet en helt ny grej. Man kunde ha en flaska vin eller likör i kylen i en månad. Man kan träffa vännerna, korka upp en flaska vin över en tacokväll-med-film och bara sitta och fnittra och småprata. och man började liksom märka att party är minst sagt roligare om man träffas en fyra-fem-sex-stycken-bara i lägenheten, dricker två vodka-redbull och en smirnoff ice och sedan går ut till krogen. Det blir vodka kvar och man kan köpa en annan spritsort eller likör nästa gång och rentav blanda drinkar. Plötsligt har man valmöjligheter och man inser hur gott det är att dricka lite alkohol, bara lite och hur mycket godare det är att dricka olika saker under samma kväll. Dagen efter finns det kvar alkohol i kylen och den FÅR stå där. Det är helt okej. Det är lagligt och ingen ifrågasätter det.

En annan sak är min överromantiserade dröm jag burit på hela livet: badkaret. Jag har älskat det sedan första gången jag såg lägenheten. Jag har velat ha ett badkar sedan jag var liten. Jag köper ofta badprodukter såsom badskum och badsalt och jag kryper gärna ned i ett väldoftande skumbad med levande ljus i hela badrummet och ett glas likör eller en kopp te eller kaffe. Det är som en liten bit av himmelen i min egen lägenhet och tiden jag tillbringar i badkaret är så lugn och harmonisk, varm och underbar. Det gör mig så lycklig.

Jag älskar att få sätta vad jag vill på mitt eget kylskåp, att få sitta vid mitt eget (fantastiskt snygga) köksbord och dricka mitt morgonkaffe och njuta av rostat bröd med lemon curd och solsken. Jag blir barnsligt överlycklig av posten som dimper ned genom brevinkastet.

Allt det här är mitt, alldeles mitt eget. Jag kan välja det, kontrollera det, njuta av det, vara ett med det. Det är mitt liv, mina saker. Jag kan bjuda hem vem jag vill när jag vill och bjuda dem på kaffe i mitt eget kök. Egenhändigt utvalt intensivo-kaffe från mitt eget kaffeskåp som jag har gjort i min egen kaffebryggare och serverar i mina egna kaffekoppar med min egen mjölk från mitt eget kylskåp.

Ja, jag älskar vuxenlivet, den egna lägenheten, till och med att städa min egen lägenhet fyller mig med något slags harmonisk känsla av lycka och självständighet. Det här är alldeles mitt eget. Jag städar för att jag väljer att städa, för att jag vill göra det, för att JAG tycker att det behövs. För DET är viktigt. När man bodde hemma kunde man tänka att man behövde städa men då kom någon jävel och sade åt en att man skulle städa och då var man tvungen att låta bli att städa bara för att man inte fick göra det av egen vilja. Det låter löjligt men är ändå så väldigt enkelt. Jag måste få bestämma själv att jag vill göra det, annars går det inte, annars måste jag låta bli att göra det i ren protest mot att någon annan försöker tvinga mig att göra det. För JAG vill ju samtidigt vara duktig, och det är jag inte när jag gör saker för att folk säger åt mig att göra det. Det är jag när jag gör saker för att jag själv vill det.

och jag är en drömmare, en hopplös sådan, står i tvättrummet med öppna ögon under trosor och linnen och tror att jag står på stranden i LA med vinden i ansiktet. LYCKLIG! Vem kan någonsin ta ifrån mig det här? Det är mitt eget. Det är min lycka! Det gör mig stark.

And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying
Are the best I've ever had
I find it hard to tell you
I find it hard to take
When people run in circles
It's a very very, mad world, mad world
[Tears for fears - Mad world]

Sitter i mitt kök vid världens snyggaste köksbord och målar mina naglar helt perfekta. Sovit bredvid min alldeles nästan sambo idag ("älskling, var är min..." "den ligger på byrån" "ja... hur visste du? jag har inte sagt vad jag letar efter ännu") efter att ha njutit i livet en stund i badkaret, bara jag och alla mina nya badgrejer jag köpte igår. Vi skall snart åka till knalleland och sedan springa en sväng på höstmarknaden. Därefter skall vi storhandla på MAXI. Jag njuter av livet iförd palestinasjal och mina nya snygga strumpor. De är som raggsockar fast snygga och bekväma och svarta och knästrumpelängd och jag älskar dem. Jag skaffade även nya overknees och benvärmare, för mer mys i livet. Ja, det var väl mest badsaker, och sånt som införskaffades igår, lite accessoarer, en röd cardigan, en lilarutig kjol (inte som den förra korta puffiga schoolgirlkjolen utan det här är en ganska tunn nästan knälång med rosett längst upp), två skissblock, en plattång, ett silikoncase till iphonen och så vidare... Plattången (159 kr) var det dyraste på hela listan. Jag är ingen storshoppare.

Idag packas väskan och imorgon reser jag vidare norrut. Skall kolla bussar och tåg ikväll medan jag packar. Det blir Liza, jag och en stor flaska sourz pineapple (var ju tvungen att köpa ananassprit till den mest ananasbesatta kvinnan som finns).

skall åka nu...
Lycklig!

Cherrybliss-badsalt och varm oboy på mjölken Madole lämnade här i lördags (med en liten skvätt vaniljextrakt och kaffe i också) samt det som är kvar av den mörka chokladen jag köpte igår delar denna kväll med mig, gömd under ett lager med skum och med kent i stereon (riktig skiva för ljudkvalitetens skull, inte spotify). Imorgon väntar nämligen en lång dag som börjar sju på morgonen med ullaredsresa och slutar sent på kvällen, rentav mitt i natten, med party på grand. Tokig av iver är man. Kommer aldrig att kunna somna! Därför passar det bra med ett avslappnande bad.

För var dag som går älskar jag mitt liv mer. Jag njuter mer för var dag av att bo ensam. Jag saknar ingenting. Jag minns inte ens hur det kändes att kyssa någon. och herregud. Jag behöver ingen. Jag har ju mina underbara vänner. Vad har jag ens gjort för att förtjäna så underbara vänner? Jag vet inte men jag älskar dem mer än vad jag älskar glass (och det är rätt så jävla mycket!). Med dem i mitt liv är jag aldrig ensam. Det är party, shopping eller bara vanlig fika. Liza, Madole och Amanda! <3 Sans toi, rien ne va!

Sitter skittrött i vardagsrummet. Har lämnat in ett dokument på högskolan, diskat två maskiner och fyllt upp en tredje, bokat tvättid, varit och handlat, varit ute med soporna (var ju uppe i nio påsar så det var absolut på tiden... haha...), hämtat nya vita soppåsar ifrån källaren, städat i köket och vardagsrummet. Fast det är ju helt normalt att göra allt det där dagligen. Likväl blir man rätt trött. Speciellt om man är lite sjuk. Nu är det bara att färga håret, måla naglarna och lägga fram kläder till morgondagen kvar. Hinner jag det på en timme? Funderar på att skita i att färga håret. Är som sagt rätt trött. Vill inte att det skall bli som jag drömde inatt (fel färg... haha...).

Imorgon är såklart också fullbokat med både det ena och det andra: posta brev, fixa dreads på en tjej, handla lite, förbereda inför skolan på onsdag.

På onsdag är det stort slutseminarium och efter det har jag tvättid.

På fredag skall vi åka till Ullared (Amanda, Madole och jag) TIDIGT på morgonen, jag tänkte shoppa lite underkläder och strumpor och våtservetter och sånt, och efter det skall Madole och jag åka till MAXI och storhandla (pengarna kommer på på fredag så Madole tar bilen till MAXI och passar på att shoppa blommor och jag fick följa med). Jag tänker haka på det där erbjudandet om fem coca-cola-drycker som vanligt (ja, det är ju olika erbjudanden men det är ju alltid alldeles för många tunga drickor alldeles för billigt), och sedan tänkte jag väl köpa redbull, flera olika sorters te och kaffe, lite grönsaker, massa kattmat och kattsand (speciellt kattsand, den är nästan omöjlig att få hem när man cyklar), lite smörgåspålägg, mycket bröd, och massa annat och senaste numret av solo som pricken över i:et ifall det har kommit ut. Till vår stora glädje släppte MAXI en 5%-rabatt-check i sitt senaste reklamblad idag. Den tänkte vi spara till storhandlingen på fredag.

Söndag blir det mys med Liza. Wohooo!

Känner mig rätt nöjd. Studierna går bra. Lägenheten är ren och fin. Jag har underbara vänner. Det kan inte bli bättre. Kanske just därför längtar jag långt härifrån. Får se om Ullaredsresa och myskväll med Liza råder bot på just detta.

Sitter här lite smygskakis (eller smyg och smyg, det räcker väl med att kolla på hur mitt nagellack ser ut) med en redbull i handen, bakfull som ett as (men jag förtjänar det). Skall snart springa ned till maxi och panta lite flaskor och därefter hoppa på buss 159 mot Dalsjöfors för att gratulera min storebror på trettioettårsdagen.
Jag har på mig mina snygga nya jeans och har nylackade naglar i svart och lila. (funderar på att dra på mig en lila sjal för att väga upp att jag har svarta kläder på mig, känns som att det inte räcker med lila nagellack och ögonskugga).

Festade igår, vilket var trevligt. Jag hade skitkul. Vi var väl några stycken. Grannarna kom över en stund också, lite bittra över att de saknar balkong. Vi drog ned till stan och drack en whiskey (cider för min del) på bränneriet precis innan de stängde.

Ikväll bär det av till Putte för liten filmkväll. Jag blir inte klok på den mannen men jag orkar heller inte bry mig riktigt. Huvudsaken är väl att vi har trevligt. Jag har längtat efter att få hitta på lite grejer. Har inte gjort så mycket alls den senaste tiden, nästan bara pluggat och sovit.

Ute är det strålande solsken så man hade nästan önskat sig lite värme också men så är det ju faktiskt slutet av september (eller när jag tänker efter är jag faktiskt inte helt säker på det) så man får väl nöja sig med hur det är.

Jag har bestämt mig nu för att jag vill tatuera mig. (Det tog alltså ungefär tre år). Trollslända innanför höftbenet. Det blir hett! Nu skall jag bara spara ihop pengar till det (det kommer att ta ytterligare tre år, för jag kan komma på tusen saker som är viktigare än en tatuering).

Au Revoiiiir!

Jag erkänner att jag är skräckslagen inför tanken på vad som sägs bakom min rygg, vad än det är som sägs.

Sitter i köket iförd mina lurviga tofflor och dricker körbärste i väntan på Madoledinken som skall sova här inatt. Klippte mig igår men de flesta märkte ingen skillnad trots att jag lagt upp massa övertydliga titta-på-mitt-hår-bilder. eller så tyckte de bara inte att det såg bra ut.

Ibland nämns ordet "särbegåvad". Det handlar oftast om människor som uppfyller de flesta krav för aspergers syndrom men som är snäppet smartare än medelsvensson. Jag antar att jag passar in i den kategorin. Jag är också SÄR-begåvad. och som alla andra människor väljer jag själv vad och vem jag vill vara. Ändå väljer jag att säga att jag är handikappad? För mig handlar det mest om insikt. Att kalla sig särbegåvad är att säga att man är bättre än alla andra och att man inte behöver ändra på sig, det är samhället som skall anpassa sig efter en. Att säga att man har ett handikapp är att säga att man vet om att man fungerar annorlunda än alla andra men att man åtminstone gör sitt bästa för att fungera som människa.
Jag gör mitt bästa för att fungera och försöker hela tiden utvecklas och bli bättre, smartare, starkare, mer social och mindre handikappad. Genom att göra detta kommer jag ständigt att nå längre istället för att stanna och trampa när jag vet att jag kan nå längre än så.

Det stod en gubbe i min hall. Vi hade sett film och helt plötsligt stod det bara en gubbe där i mörkret. Jag har ingen lampa i hallen och lysrörslampan utanför i trapphuset är trasig. Jag fick panik, tänkte 1. vem fan står i min hall? 2. katterna får inte komma ut! varför stänger han inte dörren?. arg. panikslagen. UT! UT UR MIN LÄGENHET! Pang. lås. hör honom gorma någonting utanför, vet inte vad.

Köpte två par nya skor idag. tänkte lägga upp en bild men orkade inte. Det ena paret är blå. det andra paret är silvriga. Så...

På tisdag skall jag till skolan. På lördag skall jag till min storebror på kalas.

Många säger att det inte märks på mig att jag har ett funktionshinder. Ja, det är ju ofta så med funktionshinder. De är osynliga handikapp som när de faktiskt visar sig snarare tolkas som fånigheter och nonsens. Det är nog svårt för många att koppla händelser till funktionshindret i sig. Jag märker det däremot ganska tydligt.

Ta att handla till exempel. Jag har i ett halvårs tid funderat på varför jag inte köper cigg på limpa istället för att köpa två paket i taget.

Så här ser problemet ut:

1. Vilka butiker säljer cigg på limpa? Rör det sig om matbutiker såsom maxi och city eller går man till tobaksbutik?

2. Hur köper man limpan? Har de den i butiken eller bakom disken. Ber man om den själv? Hur ber man om den? Vad säger man?


3. Hur blir man betraktad om man köper en limpa cigg? Tror de att man är en såndär som inte ens försöker sluta röka? tror de att man köper ut till minderåriga? Tror de att man skall åka bort och bunkrar upp?

4. Finns alla ciggaretter på limpa? Kan man köpa lucky strike eller måste man köpa marlboro? hur vet man vilka som finns och inte finns?

och det är bara början av problemet. I längden känns det mer lönsamt att inte köpa en limpa än att ta reda på svaren på allt det där. Då har jag misslyckats med att köpa en limpa cigg men istället har jag sparat energi och tid på att inte hitta svar på frågorna.


Ett annat tydligt exempel gäller städning. Jag skriver inte ned "städa" på min att-göra-lista. Jag skriver istället varje detalj. "plocka rent på köksbordet" "torka av köksbordet" "Plocka rent på fönsterbrädan i köket" "torka av fönsterbrädan i köket" osv. kan inte skriva "torka av samtliga ytor" måste göra bit för bit för att det skall fungera.

Det syns inte, men jag märker det. Jag märker hur all min tid och energi försvinner på att göra saker som andra människor gör dagligen utan problem. Var sak kan för mig ta en heldag. Att göra ärenden i stan är jobbigast då man är bland folk. Jag får panik inför att möta kassören eftersom jag inte vet vad jag skall säga och min röst inte räcker till. Vet att det är helt ofarligt men tänk om visakortet inte fungerar? tänk om det tjuter när jag går ut? tänk om de tror att jag stulit någonting? tänk om han säger någonting jag inte förstår? tänk om...? när jag kommer hem är jag helt utmattad.

Jag är en helt vanlig tjej. om man inte förstår hur jag fungerar.
ibland tar det en heldag att ringa ett telefonsamtal. ibland är det gjort utan att jag hinner reflektera över det.

och jag kanske är rolig och vanlig på krogen, för ingen ser att jag satt hela förmiddagen och hela nästa dag och sorterar mig själv inombords. men jag klagar inte. eller jo, ibland kan jag gråtande hata mig själv, säga att "jag vill inte vara handikappad längre". men oftast hittar jag egna, kreativa lösningar och i slutändan fungerar jag som vilken människa som helst. jag behöver bara göra allt på mitt eget sätt. det syns inte. det märks inte. men det finns.