kimiko

81 dagar kvar till den dag hela studielivet förberett för; dagen då hela framtiden skall kastas i ansiktet på mig och det enda jag har att värja mig med är 12 år av studier. Jag har givetvis förberett noga inför den dagen genom att handla snygga klänningar som kommer att klä mig väl i solskenet på flaket. För vi vet alla att det enda sättet att rädda sig själv är att göra det bästa av situationen (och jag har trots allt sökt både jobb och utbildning). Eftersom jag inte vill riskera att stå på flaket iförd en klänning som inte var hälften så snygg som på bilden och därmed känna mig missnöjd och förlora en stor bit av min stora dag har jag garderat mig genom att köpa två olika klänningar. Så dessa blev det:



De bör komma någon dag i veckan och jag längtar efter att få prova dem och se vilken jag vill bära på studentdagen. Jag längtar även tills studentmössan kommer. Sedan fattas bara smycken. Kan ju inte ha balörhängena eftersom de är gigantiska. Vill ha något lite mindre när jag hoppar omkring på studentdagen. Skall bli något silvrigt för att matcha mössan (jag valde silver och inte guld, silver är helt enkelt snyggare, speciellt ihop med vitt). Två dagar i livet: balen och studenten, då man måste vara vackrast och lyckligast i hela världen. Kanske kommer ingen annan chans.

En vild afton med mousserande kapse pracht i rimliga mängder för att hedra och minnas de underbaraste dagarna. Observera att jag skrev minnas. Att vara redlöst berusad på balen eller studenten är ett slöseri av de viktigaste dagarna i livet.

Jag har längtat så efter detta. Det var så nära att jag varken fick gå på bal eller ta studenten. Nu är jag nära, så fruktansvärt nära, men jag tar inte ut segern i förskott. Jag njuter inte av någonting jag ännu inte har. Jag gråter mellan raderna av nervositet och lycka. Jag har chansen i handen, får inte kasta bort den. Så nära nu!