dying alone
Can't you hear me falling an endless fall?
Can't you hear me calling a neverending call?
Can't you see me bleeding?
I'm losing control
Can't you see me dying?
I'm dying alone
Skräckslagen inför dagens blodprov. Har inte kunnat somna ännu. Ligger och försöker se lite film och koppla av. Lyssnar på lite musik samtidigt. Fastande efter klockan 22 som jag skall, om nu inte rökning måste räknas bort vid fasta. Har varit uppe och rökt typ tre gånger efter läggdags. Men i så fall får de faktiskt ange det.
Provtagningsremissen fick jag, stoppade i fickan och när jag kom hem och vecklade ut den såg jag att det stod "remissen får ej vikas" så får se hur det går med det. Det är nog okej ändå, den är inte helt vikt utan mer böjd liksom. Känns skönt att jag har någon med mig imorgon för jag vet inte alls hur man gör eller vart man skall gå eller någonting. Största problemet blir hur jag tar mig dit. Brukar ju cykla när jag skall någonstans för jag har inget busskort (det kostar tusen spänn och jag måste spara så mycket pengar som möjligt för att kunna betala sjukvårdskostnader som följer) men frågan är om jag kommer att vara i skick för att cykla idag eller om jag kommer att vara svimfärdig som vanligt när det gäller nålar som skall perforera min stackars bleka hud (jag måste cykla till solariet så fort jag har tid och råd). Jag har ju till min fördel att mina ådror är ovanligt synliga nu för tiden i alla fall.
Har ställt klockan på typ fem så jag kan bestämma mig imorgon om jag skall gå eller cykla. Det är typ fyra timmar tills dess men det skiter jag i. NERVÖS som sagt. STICK INTE I MIN HUD! Har inte tagit blodprov sedan jag var typ arton. Piercar mig till och med oftare (vilket är mindre otäckt eftersom de inte TAR UT någonting ur mig, rören är ju definitivt största skräcken).
Men jag SKALL HA MIN REMISS ERA FUCKERS! Det handlar om liv och död och hela tynden av sten som pappa berättade för mig om när jag var femton (ni trodde att jag inte lyssnade, men jag vågade bara aldrig bry mig). Ingen kunde stoppa mig, inte ens jag själv, och jag var tvungen att inse det och ta mina egna beslut. Annars kommer det gå på repeat in i döden. Jag vill inte det. Jag vill veta att det är jag som bestämmer över mitt eget liv. Jag vill inte ljuga för alla jag älskar.
Tack till Amanda som hjälpte mig ringa och följde mig dit! Tack till Madoledinken som håller mig i handen idag när jag tar proverna! Tack till Erwin som inte trodde på mina lögner och som hjälpte mig hitta den information jag aldrig ens bad om. Och allra mest: tack till alla jag älskar, som ger mig någonting att kämpa för!
Can't you hear me calling a neverending call?
Can't you see me bleeding?
I'm losing control
Can't you see me dying?
I'm dying alone
Skräckslagen inför dagens blodprov. Har inte kunnat somna ännu. Ligger och försöker se lite film och koppla av. Lyssnar på lite musik samtidigt. Fastande efter klockan 22 som jag skall, om nu inte rökning måste räknas bort vid fasta. Har varit uppe och rökt typ tre gånger efter läggdags. Men i så fall får de faktiskt ange det.
Provtagningsremissen fick jag, stoppade i fickan och när jag kom hem och vecklade ut den såg jag att det stod "remissen får ej vikas" så får se hur det går med det. Det är nog okej ändå, den är inte helt vikt utan mer böjd liksom. Känns skönt att jag har någon med mig imorgon för jag vet inte alls hur man gör eller vart man skall gå eller någonting. Största problemet blir hur jag tar mig dit. Brukar ju cykla när jag skall någonstans för jag har inget busskort (det kostar tusen spänn och jag måste spara så mycket pengar som möjligt för att kunna betala sjukvårdskostnader som följer) men frågan är om jag kommer att vara i skick för att cykla idag eller om jag kommer att vara svimfärdig som vanligt när det gäller nålar som skall perforera min stackars bleka hud (jag måste cykla till solariet så fort jag har tid och råd). Jag har ju till min fördel att mina ådror är ovanligt synliga nu för tiden i alla fall.
Har ställt klockan på typ fem så jag kan bestämma mig imorgon om jag skall gå eller cykla. Det är typ fyra timmar tills dess men det skiter jag i. NERVÖS som sagt. STICK INTE I MIN HUD! Har inte tagit blodprov sedan jag var typ arton. Piercar mig till och med oftare (vilket är mindre otäckt eftersom de inte TAR UT någonting ur mig, rören är ju definitivt största skräcken).
Men jag SKALL HA MIN REMISS ERA FUCKERS! Det handlar om liv och död och hela tynden av sten som pappa berättade för mig om när jag var femton (ni trodde att jag inte lyssnade, men jag vågade bara aldrig bry mig). Ingen kunde stoppa mig, inte ens jag själv, och jag var tvungen att inse det och ta mina egna beslut. Annars kommer det gå på repeat in i döden. Jag vill inte det. Jag vill veta att det är jag som bestämmer över mitt eget liv. Jag vill inte ljuga för alla jag älskar.
Tack till Amanda som hjälpte mig ringa och följde mig dit! Tack till Madoledinken som håller mig i handen idag när jag tar proverna! Tack till Erwin som inte trodde på mina lögner och som hjälpte mig hitta den information jag aldrig ens bad om. Och allra mest: tack till alla jag älskar, som ger mig någonting att kämpa för!
Kommentarer
Trackback
