kimiko

Jag låg i sängen inne i min lilla sovrumsvrå och viskade lögner till mig själv med tårarna rinnande längs kinderna. Jag fantiserade hejdlöst om saker som aldrig någonsin kommer att vara verklighet igen. Jag jagade drömmar med bara fingrarna och jag ljög för mig själv och lovade tröstande saker som var så långt ifrån sanningen som bara gick. Inte för att fortsätta riva sönder mig i bitar utan bara för att hoppet är det sista som ger upp oavsett vad man tror på och oavsett vad som verkar rimligt. och jag somnade alldeles lugn.

och lugnet förvandlades till suturtejpen som höll mig samman och jag reste mig från stridsplatsen och gick vidare. och allt det som bara kunde vara lögner förvandlades till sanningar som om de varit det från allra första början. och hoppet, det som lovar att det kommer att bli solsken igen hur mycket det än regnar, det som lovar att hur ont det än gör är det värt att uthärda, det som lovar så mycket som ibland låter som ren jävla bullshit men som slår tillbaka som om det vore ödet, det rycker en i armarna tills man än en gång står på benen. det drar i håret tills man sträcker på ryggen. och sedan knuffar det en ned för en stentrappa rakt in i famnen på allt det man trodde var helt förlorat.

Så jag tog mina drömmar, fångade dem med håv, och målade dem i glada färger. För med smaken av baileys och med doftljus som enda belysning, och med "je sais pas" och "sundance kid" i högtalarna, och den välbekanta doften av akryl och ny duk är man ganska nära himmelen.

och så länge som du finns kvar någonstans, om än långt bort, kommer ensamhet aldrig mer att göra ont. och att vara tillsammans med dig är som att tillfriskna från feber. och så länge som du finns kvar när jag kommer tillbaka är ensamhet ingenting mer än frihet.

Professor i Litterär gestaltning söktes på platsbanken av Göteborgs universitet. Det vill jag bli. Inte bara låter professor fantastiskt häftigt utan att i just litterär gestaltning bli detta är lite som att erkännas som en mästerförfattare; en sann ordkonstnär. Det är jag. Den titeln är framtiden.

Egentligen har jag ingen lust att gå högskola och jag har funderat på varför jag egentligen gör det.
För att betala hyra eftersom jag inte fick något jobb och inte vill flytta är en första tanke. Men väljer jag egentligen högskola? Det är inte helt självklart egentligen.

Varför? För att jag inte blev kändis. Varför blev jag inte det?
Jag var inte ambitös nog. Jag hade kunnat skriva en bok och skicka in till ett bokförlag. Jag hade kunnat ta seriösa bilder på mig och skicka in till en modellagentur. Jag hade kunnat starta ett band och börja ha spelningar och sprida musiken. Jag hade kunnat gå på mina lektioner på bäckäng så jag hade kunnat bli dansare. Men jag gjorde det inte. Jag var inte ambitös nog. Möjligheterna låg bara där och jag tittade inte ens åt dem.

Det är för sent nu och jag föredrar att vara personen som ser vad jag gjorde istället för vad jag inte gjorde. Så vad gjorde jag egentligen istället?

Jag fann mitt livs kärlek och ägnade tid åt honom. Jag flyttade in i och byggde upp ett hem tillsammans med den jag älskade. Det är inte heller helt fel. Det gav mig varken pengar, jobb eller kändisskap men det gjorde mig lycklig och jag älskade varje sekund av den tiden. Jag kände mig trygg och stark och jag växte i mig själv till en ny bättre människa (dessvärre begår den nya människan stora misstag precis som den gamla). Jag lärde mig mycket och jag måste erkänna att jag hellre hade levt kvar i den tiden än blivit känd och rik. Det var det bästa som någonsin hänt mig.

Nu har jag förlorat det och det tycker jag är synd men jag kan inte tvinga någon annan att älska mig. Jag tänker ägna kommande tid åt att studera som besatt och kanske även åt att försöka förverkliga mina drömmar. Det finns nästan ingenting som är omöjligt om man verkligen, verkligen försöker, och det skall jag göra. Dessutom är det fler som vill ha en om man är känd och rik. Större urval. Fantastiskt! Jag kan ha egna groupies! :)

Har sett Harry Potter och hemligheternas kammare och skall sova nu för imorgon är en lång dag då jag skall prova jeans och se på bio och kanske även jobba lite.

Idag har jag blekt håret (utväxten) och färgat slingor (mörkblont med halva verkningstiden), klippt och rakat ögonbrynen och sedan färgat dem. Dessutom har jag köpt ny badrumsvåg och till och med vågat testa nytt märke på schampo och balsam.

Om konsten att frysa när det är tjugofyra grader i skuggan:
Placera sängen på solsidan vid ett fönster som är stängt.
Sov med täcke.
Vakna och gå ut på balkongen för att röka.
Brrrr...

Vaknade vid halv tolv och Liza hade inte ringt så jag hoppade upp ur sängen tänkte: ohshit, snart kommer hon hit och jag har varken tömt askkoppen eller torkat av bordet.

Har suttit och slarvat bort tiden i en timme och har inte gjort någonting. Serverade mig mitt sista glas saft och insåg att jag behöver handla så jag skrev en inköpslista:
2x pepsi max
1x fun light amazing grape
1x fun light tropical fruits
1x minimjölk

Sedan slog det mig att jag skall bära allt det där också. Hur då? Önskar att jag hade lite mer sambo just nu, för bärandets skull. Jag är bara en svag flicka. Men jag har ju handlat på systembolaget själv många gånger, mängder av bara drycker. Det är mest en förtroendegrej. Jag litar inte på mig själv ibland. Att jag verkligen skulle kunna bära mängder av matvaror och drycker upp för hela backen. Som om jag aldrig burit mycket och tungt tidigare. Jag har gått på Bäckäng. Jag vet inte vad jag hade i väskan då, på den tiden, men den var i alla fall tyngre än mina systemetkassar. Jag var mästare i att ha sönder väskor bara genom att packa dem för tungt och fullt.

Och i kylen står en flaska bubbelvin till Amanda som grattis-till-lägenheten-present men kunde inte direkt lämna över den mitt på stan, och nu har Björklund kommit hem och Amanda är så lyckligt kär och ganska söt bara av det faktumet. Minns Madoles inflyttningsfest (tror jag) när hon hade med sig någon kille. Det var inte par-Amanda. Det var singel-Amanda som hade med sig någon. Nu är det par-Amanda som är jättekär. Det är skitsött.

Men idag hursomhelst kommer Liza hit hela vägen från Strömstad bara för min skull (eller egentligen skulle hon hit ändå, men det låter mer rörande om jag låtsas att det är för min skull hon kommer) och det blir vin och dans och konstiga hårdrockare (sägs det!).

Sitter iförd shorts, dricker iskall saft med isbitar och fryser. Skall snart springa och handla.

Je sais les hivers, je sais le froid, mais la vie sans toi, je sais pas...

Sitter på golvet i min(!) lägenhet (det är väl bara en tidsfråga innan kontraktet är fixat) och tar en liten paus. Har varit på Eagle Riders (Motorcykelklubb) Knalleträffen (miniatyrfestival) och fotograferat och egentligen är det en hel dag kvar men jag är utmattad och drabbades dessutom av en sådan oerhörd hemlängtan. Jag har bara sovit i min egen säng två gånger den här veckan. Så de senaste dagarna har varit tidigt upp och sent i säng och alkohol från morgon till kväll. Det har varit spännande, trevligt och hänt mycket men just nu tänker jag inte ens sätta mig och försöka sammanfatta det. Det får hända senare.

I tisdags flyttade Pontus ut. Vi bråkade om en tvättid som blev mer och han tog sina grejer och stack. Jag har nog aldrig blivit så sårad i hela mitt liv. Jag älskar verkligen den pojken och han gjorde mig något fruktansvärt lyckligt men jag kunde inte hindra honom, jag kunde inte mer än att be honom stanna och det gjorde jag men han hade redan bestämt sig. Han älskar inte mig. och det gör ont, för aldrig tidigare har jag älskat någon mer än vad jag älskade och älskar honom. Men det har ju inte varit helt bra. Det blir inte det när två personer lever tätt inpå varandra i en liten etta och varken jobbar eller pluggar utan bara går hemma hela dagarna utan ekonomiska möjligheter att hitta på någonting. Då går man och stör sig på varandra för ingenting och man vet varken ut eller in för hur skulle man kunna stå ut med varandra när man inte ens står ut med sig själva? Han sade aldrig hur han kände. Kanske lyssnade jag inte heller. Kanske försökte jag fly från min egen verklighet så mycket att jag glömde bort den jag älskade allra mest, utom på nätterna när han låg tätt intill mig och hans brännheta hud fick mig att tina och känna mig alldeles varm inombords trots att jag var så kall.

Sitter hemma i min egen lägenhet, men vad är egentligen ett hem utan den man älskar? Är det fortfarande mer än bara en bostad? Ja, det är det nog.

Och med gråten i halsen börjar jag gå framåt med ostadiga steg. Jag är inte redo för världen ännu, känner mig trasig, oreparabel, men jag samlar styrka och energi och det går åtminstone framåt. Jag är trots allt en mycket självständig flicka och jag vet hur man klarar sig själv: köket har aldrig varit så rent som nu; allt, precis allt, diskade jag, solrosorna är omplanterade, vardagsrummet är städat, inga soppåsar ligger i hallen och väntar på att tas ut för det är redan gjort, det är ordning, det är kosmos! Faktum är att jag hellre lever i ett kaos med den jag älskar än i perfektion alldeles ensam, men jag lever hellre ensam med allt i ordning än ensam med allt som ett enda kaos. och jag måste gå framåt, grunda för min egen värld, städa bort allting som fortsätter göra mig illa och bereda plats för allt som får mig att känna mig stark och självständig och inte så övergiven.

Men ännu står hans köksbord kvar i mitt kök och gör ont, det påminner mig om att jag för mindre än en vecka sedan bodde tillsammans med en pojke jag älskade så fruktansvärt mycket att jag inte ens kunde uttrycka det, och ännu hänger hans morgonrock på kroken bredvid sängen. Han är så närvarande i sin frånvaro att det gör ont, så jag städar tills allt är jag igen, vill inte spilla mer tid på ett brustet hjärta. Kommer han inte hem kan han inte vara kvar.

Webbredaktör 120 hp innefattar följande kurser:

År 1 (60 hp)
Webbkommunikation: innehåll och design 7,5 hp
Fotografiska bilder: för webb och tryck 7,5 hp
Textproduktion I 7,5 hp
Tekniker för webbdesign 7,5 hp
Content Management 7,5 hp
Databaskonstruktion 7,5 hp
Dynamiska webbapplikationer 7,5 hp
Formgivning och layout 7,5 hp

År 2 (60 hp)
Informationsjuridik 7,5 hp
Formgivning av webbsidor 7,5 hp
Grafisk produktion: för webb och tryck 7,5 hp
Strategisk kurs 7,5 hp
Textproduktion II : för webben 7,5 hp
Teknisk utveckling 7,5 hp
Projektuppgift 15 hp

Varje kurs kräver minst 5 böcker. JAG KOMMER ATT BLI PANK! :(
Lyckligtvis kostar mitt bibliotekskort endast 200 kr jämfört med de tusenlappar det skulle kosta att köpa böckerna istället.
Längtar efter Databaskonstruktionen och Dynamiska webbapplikationer... Resten verkar lite väl basic för att vara högskolestudier, men överraskningar kan ju också vara kul. Vad vet högskolan som internet inte vet? Jag dör av nyfikenhet! Vad har högskolan för oerhörda kunskaper som inte kan nås av oss vanliga dödliga? Vad gör det med oss som gör att vi helt plötsligt blir kvalificerade för arbetslivet?

Lustigt nog har jag fått två brev från Instutionen för data- och affärsvetenskap... Lustigt därför att det är där IT-tekniker-programmet finns och Pontus fick inget brev. Lustigt därför att programmet jag kommit in på ligger under Institutionen biblioteks- och informationsvetenskap. Det måste röra sig om de där två småkurserna jag sökte... Men varför fick inte Pontus något brev? De som sökt program kanske får sina brev senare... Jag har ju inte fått mitt från bibliotekshögskolan ännu.

Idag har jag sytt om en klänning "från tantig till lite fräck" enligt Pontus. Kortade ned den från lite-över-knälång till "musikant"-kort. Kändes vettigt att använda symaskinen som står här. Bytte skärp på klänningen också. Från tantigt snöre till trendigt korsett-midje-skärp (praktiskt för då upplevs den inte lika kort).

Annars har jag inte gjort något vettigt. Har virus på datorn, någonting som dök upp när Pontus laddade ned massa program och grejer och hade i usb-minnen och konstigheter (inte sagt att det har ett direkt samband, det följde bara efter varandra liksom) och nu vill den öppna IE hela tiden. Panda hittade inte viruset, Avast hittade massa virus som togs bort men just detta viruset som hela tiden genererar trojanska hästar (enligt avast) finns fortfarande kvar. IE är AVINSTALLERAT men startas alltså upp ÄNDÅ. Oerhört frustrerande!

Annars? Knalleträffen om mindre än en vecka, besök från Holland inom kort, högskola om en allt för snar framtid om jag inte får jobb, lägenhet om en inte tillräckligt snar framtid om vi inte får jobb... Och idag är förmodligen första dagen på hela veckan som vi inte dricker alkohol - fredagskvällen! dundunduuuun! lite smått vansinnigt!

Imorgon skall jag ut och röra på mig och om det här vädret tänker fortsätta tar jag cykeln ner till solariet.

Har ägnat senaste två dagarna till att planera för min nya hemsida, och det är då tänkt att bloggen skall stryka med lite lätt i the winds of change så att säga. Tänker inte avslöja för mycket ifall jag fegar ur eller tröttnar, men om allt går som jag vill kommer det att bli awesome.

Springer omkring och fixar och packar inför Göteborgsresan idag. Tanken var att jag skulle köpa löshår för att göra dreads men tror allvarligt talat inte att jag orkar fixa det under de 9 kvarvarande dagarna så jag kanske hoppar det. Men Göteborg blir det oavsett.

Lite Baileys till kaffet för att stå ut med folkmassorna i Göteborg, eller bara för att det är alldeles sanslöst gott (alla borde få fri tillgång till baileys faktiskt). Har hört att det bara kommer dåliga band till Göteborgskalaset men det är ett bra tag tills dess, kanske skall ställa mig på gatorna i göteborg idag och skrika "MER BRA MUSIK" skämt åsido. :)

Häromdagen köpte vi typ fem paket tvättmedel. Det inkluderade ett paket vittvätt och ett med äppeldoft (eller någonting sådant, minns faktiskt inte exakt vad det var men det var inte standard iaf). Rosenblad skippade vi. Är trots allt allergisk mot rosor. ;)

Jag är inget stort fan av Depeche Mode men jag har några album och singlar och gillar musiken skarpt. De har sitt eget sound och har satt ett stort märke i synthvärlden. Depeche Mode är en stor del av synthvärlden. Alla som gillar synth har hört Depeche och många som inte gillar synth har hört dem ändå.
Deras melodiska synthmusik tillsammans med Daves och Martins mäktiga röster.

Deras senaste album? Sounds of the universe? Ohgud, vilken besvikelse. Någon slags kombination mellan radiopop, wannabeemopopulär gitarrmusik och så en liten skvätt av någonting som liknar rester av det som en gång var depeche mode. Whyyyyyyy? Poäng? sisådär ett av fem? och det var ett snällt betyg så tacka mig!
Inte ett spår av det melodiska i till exempel "some great reward" eller det brötiga lite industriella i "playing the angel". Allt förlorat. Radiopop och skräpigt gitarrspel.

Jag är så besviken! Elfte skivan kom med en helt ny depechefavorit till mig vars singel jag lyssnade sönder (precious - album version och precious - Sasha's Spooky Mix single edition) tills min lillebror utbrast i vrede att han skulle slå sönder min bergsprängare om jag inte slutade lyssna på samma låt på repeat (med all rätt, även om han kanske inte uttryckte det fullt så argt och hatiskt, mer någonting i stil med "när räcker det?") men tolfte albumet? det gav mig ingenting.

Egentligen... Egentligen var det mycket bättre när man förargat tittade på dagarna och insåg att man inte hunnit göra någonting. Ja, mycket bättre än nu, när man sitter där och upptäcker att man har tid att inse att det inte fanns någonting att göra. Har vi kanske inte redan städat balkongen, supit skallen av oss i flera dagar, shoppat, gått på stan, fikat, träffat folk, ätit sommarmat (sill och potatis) och jordgubbar? Har vi kanske inte redan gjort allting som fanns att göra? Vi har suttit uppe hela natten, vi har spelat konstiga spel, vi har sett filmer, dansat med varandra, planterat växter och satt upp ljusstakar. Likväl är större delen av sommaren kvar. Imorgon är det midsommar dessutom. Det är den tråkigaste dagen på året för någonting förväntas hända men det enda som händer är regn.

Grejen är den att det finns idéer till tusen projekt att dra igång. Men till vilken nytta? Jag har ingen lust att försöka mig på att sy eller bygga hemsidor. Det känns inte ens viktigt längre. Vill ut i världen, resa, äventyra, leva! Jag vill åtminstone inte sitta här.

Längtar tills jag skall jobba. Längtar tills jag får veta om jag kom in på högskolan eller tills jag får fast anställning någonstans. Längtar till min tjugoårsdag och till allt annat som händer! Jag vill leva NU NU NU! Men allting står alldeles still.

Sitter bland balkongmöbler i vardagsrummet. De har tvättat vår balkong och målat fönster så vi var tvungna att ta in allt. Synd att de inte tvättade inifrån också. Det är ett helvete att få rent. Svampen är helt svart på första gnugget. Utanför köksfönstret stod en ung piercad kille med töjda öronsnibbar och målarkläder. Vi drog ned persiennerna för att han inte skulle se alla tomflaskor och glas i köket. Vi övervägde även att bjuda honom på dricka för att han inte skulle skvallra om hur stökig en lägenhet ser ut efter studenten.

Studenten ja. Vi tog ju faktiskt studenten i fredags. Vi började morgonen här, både min och Pontus klass, med champagnefrukost. Jag var sjuk med över trettioåtta grader feber men jag knarkade ibumetin och det hjälpte lite faktiskt. Sedan tog vi oss till skolan där vi fick se lite film, fick betyg och skrev i varandras studentmössor. Därefter sprang vi ut och fick grejer hängda över oss tills vi var gulblå julgranar med rosor och gosedjur. Kramar hit och dit och regnkläder och sedan iväg med studentflaket. Musiken fungerade inte i regnet men vi skrek och sjöng och drack och vara glada. Vi orkade bara ett och ett halvt varv. Sedan åkte vi tillbaka. Upphämtad av storebror i gul bubbla och hem till föräldrarna. Släktingar och mat och mer ibumetin. Sedan kom allt folk och vi började dricka igen och jag söp bort febern och halsontet. Det var fantastiskt kul och alla var där. Dagen därpå var vi hemma hos Pontus föräldrar, släktingar, champagne och smörgåstårta. Ganska berusade på bussen hem bestämde vi oss för att gå ut på krogen. SMSade runt lite, gick hem och fixade iordning oss och sedan bar det iväg till Swing. Vi stannade tills de stängde. Igår var vi bakis hela dagen.

Så idag är den första lugna dagen efter studenten. Vi har nyktrat till och nästan listat ut vilken dag det är idag. Dessutom är det midsommar snart, sägs det. Vi sparar oss. Sitter i vardagsrummet som doftar kinamat och jag tänker på alla gånger när jag var liten när vi hämtade mat på Cecil. Det var dagarna då Cecil fortfarande lagade den godaste maten i stan. Det var lika mysigt varje gång. Att följa med upp i trappan, känna på mosaiken och dragen på väggarna med fingertopparna och att titta på dem. Lukten av kinamat i trappan hela vägen upp till restaurangen. Lukten av kinamat i bilen hela vägen hem. Ibland tittade vi till och med förbi videomix medan vi väntade på maten och hittade någon film och godis. Videomix hade stans godaste godis för de hade så många sorter och de hade de där risbollarna täckta i vit choklad. Sedan tog vi med oss allt hem och hade världens mysigaste kväll. Ibland åt vi till och med där, i restaurangen. Det var så mysigt med inredningen och tallrikarna var alldeles varma när vi fick dem. Menyerna var så spännande att titta på, redan innan jag ens förstod vad som stod i dem! Jag såg upp till mina föräldrar som hade vana och erfarenhet av att äta på restaurang. De såg så säkra och kunniga ut när de läste menyerna. De visste vad som var gott, vad man skulle beställa och vad man skulle undvika. Mina föräldrar visste hur man åt med pinnar och de lärde mig. Att äta kinamat för mig då var jämförbart med en utlandsresa. Annorlunda kultur, nya saker, god mat, ett helt äventyr... Idag ligger alla dessa minnen komprimerade i lukten av kinamat.

Som behandling mot den helt galna förkylning jag dragit på mig har jag ordinerats film och myskväll. Dessvärre glömde Pontus vårt lördagsgodis i Fritsla men vi handlade lite nytt idag.

Vi var och storhandlade idag. Storhandling för två personer utan bil är allt som överskrider två plastkassar. Vi handlade bland annat färskpotatis, gräddfil, sill (2 burkar för 15 kr, är inte det billigt?), dill, gräslök. Sedan fyllde vi upp vårt köttförråd med någon slags kotlett eller karre eller hur det nu var, bbq-marinerade var de hursomhelst, sprödbakad fisk och ett kilo köttbullar. Dessutom köpte vi två påsar klyftpotatis (som omväxling till pommes stripes), rödvinssås, tre kilo wokgrönsaker, och så lite basvaror och sådär. Jag trodde vi skulle tömma kontot, eller åtminstone att det skulle gå på över 500 spänn, men så var det inte. Det kostade endast trehundra kronor för en hel midsommarmiddag och produkter för måltider för resten av månaden. Är inte det fantastiskt? Låt er förresten inte luras av Lidl! Där kan man köpa 2 förp. gräddfil för 24 spänn, och max 2 erbjudanden/kund. På MAXI kostar de 11.95 kr/st. Du sparar alltså 10 öre varje gång du köper två gräddfil på MAXI istället för på Lidl. Men på MAXI får du köpa hur många du vill. Resten av reklambladet är det likadant med. Plus att du måste handla över 300 för att få använda det erbjudandet, över 100 för att få använda det, och det erbjudandet gäller bara på torsdag och då har det andra erbjudandet slutat gälla. Dessutom ligger skiten på Hässleholmen. Jag tänker INTE bli kund på Lidl. Jag är inte så lättlurad. Jag blir så trött på alla "lågprisaffärer" som inte ens är billigare än ICA MAXI.

Så nu... nu är det sommar men inte ens varmt, jag är sjuk, ekonomiskt stympad samt arbetslös. Men jag är glad ändå för utöver det där så är ju precis allt annat ganska skitbra.

Snart tänkte jag gå och fylla 20 år. Det är ett plötsligt steg in i vuxenlivet och skall firas på följande sätt: PIRATPARTY!
Det vill säga. Folk skall komma som pirater. Har man ingen full piratoutfit räcker det med randig tröja eller piratbyxor. Det är inte så noga. Bara man fattar temat.

Som blivande tjugoåring måste jag önska mig en massa saker också. Här följer en ganska komplett önskelista:


Ett objektiv till nikon d50 digital systemkamera. Det spelar egentligen inte så stor roll om det är ett macro-objektiv, ett vidvinkel-objektiv eller ett vanligt jävla 18-55-objektiv (jag tror jag gillar det sistnämnda rätt bra, det var det jag hade innan det gick sönder). Huvudsaken är att det inte är ett teleobjektiv för då måste jag nog önska mig en vagn att köra det på också. Ett teleobjektiv är sjukt jävla skittungt och jag orkar inte styrketräna för den sakens skull.


Någon form av digital kompaktkamera. Gärna ett billigt elände som man kan dra med ut på krogen och festival och gudvetvad utan dåligt samvete. Ja, helt enkelt en bra skitkamera i miniatyrformat som man kan ha med sig på alla tillställningar där man varken vågar ha med sig sin dyra systemkamera eller orkar bära omkring på den.


En vanlig jävla hårborste. Det spelar inte någon roll hur den ser ut egentligen. Det börjar bara kännas jobbigt att alltid använda kam. Skulle hellre vilja borsta mitt hår med en borste. Inga superborstar i dyr prisklass. Det vore bortkastade pengar faktiskt. Jag vill bara ha en vanlig hårborste liksom. Inte en rundborste. Jag blir galen när jag fastnar med håret och blir tvungen att skära loss större delen av mitt hår för att rundborstar är djävulens verk. :P


Vanliga kylskåpsmagneter. Vi har digital fotoram med kylskåpsmagnet och konstig kylskåpspoesi som inte går att sätta upp papper med. Jag vill ha vanliga kylskåpsmagneter som man kan sätta upp senaste elräkningen på kylskåpet med. Ingen komplicerad kylskåpspoesi som täcker hela kylskåpet men inte ens orkar hålla en postit på plats. Vanliga kylskåpsmagneter. Inte ens motivet spelar roll. Men någonting i rött hade matchat inredningen.



Resepresentkort. Det hade varit skithäftigt att resa någonstans, men jag vet inte vart eller när, och dessutom är en resa för dyrt för att få av en och samma person. Presentkort i allmänhet är rätt nice. Då är det redan bestämt var eller vad man skall shoppa men man får ändå glädjen själv att shoppa själv. Alltså kan man köpa den där häftiga gula dödskalletoppen man vill ha istället för de där fula gröna jeansen man annars skulle ha fått. och får man pengar går de definitivt till någonting annat. Sprit? Hyran? Inte fan går det till den där snygga klänningen eller den där resan i alla fall.


Pengar! Det slår väl aldrig fel? Jag fyller otroliga tjugo år, då vill jag inte ha en flaska vin eller vodka att fira med, jag vill köpa den själv, bara för att jag KAN köpa den själv. Jag vill shoppa tjugo olika sorters spriter, viner, alkoläsker. Jag vill gå in på systembolaget och visa mitt pass och gå ut med mina gräsligt fula systemetkassar. Jag fyller ju spritmyndig! Skithäftigt! Tills det blir tråkigt. I början är det en helt fantastisk plötslig frihet. Om ett halvår, när man väl får pengar igen, kommer man ändå att shoppa sin sprit i tyskland för att den är billigare där. Det är bara när man är nyfyllda tjugo som man shoppar på systemet. Dessutom finns det mycket annat kul att göra för pengar. Man kan till exempel betala hyran, köpa en glass en varm sommardag eller åka en tur till liseberg. Kan det bli bättre? Pengar är fantastiskt! Hurra för alla opersonliga och tråkiga släktingar som inte vet vad de skall köpa! Ni är inte tråkiga! Pengar är en rolig present när man fyller tjugo.


Röd wassermaxx! Den på bilden är ju skithäftig. Såg den på G-kås i Ullared för ett par år sedan. Nu finns den nog inte kvar, men det finns andra röda wassermaxar som ser lite mindre konstiga ut. Jag tror att den som finns i olika färger just nu heter "trend". Den ser ganska tråkig ut, men den röda färgen piffar upp den. Wassermaxx är bra. Det är som sodastream fast den är snygg också. Man kan kolsyra sitt eget vatten och om man blandar med vilken fun light som helst så kan man äntligen komma över att fanta free tagit bort hela sortimentet och numera i princip bara finns med apelsinsmak (som är jätteäcklig). Med en wassermaxx finns många många fler läskedrycker. Dessutom är kolsyrat vatten det godaste man kan dricka "dagen efter" och ibland annars också. Med en wassermax slipper man gå till MAXI och handla bubbelvatten när man är bakis. Man kan istället kolsyra sitt eget redan kvällen innan och ställa det i kylen över natten så att när man kliver upp på morgonen är det färdigt och supergott. Man kan till och med lägga lite citron i. Dessutom öppnas möjligheterna för läskedrycker som ännu inte nått Sverige. Holland har till exempel kolsyrat ISTE. Det vill jag också ha. Med blanda-själv-iste och bubbelvatten är möjligheten plötsligt där. wow!

Nu kommer jag inte på någonting mer! Ett högbetalt heltidsjobb, en miljonvinst på lotto (trots att jag inte ens spelar), ett modellkontrakt... saker som är omöjliga...  Engagerat deltagande på piratfesten och/eller besök lite då och då (så att jag får en anledning att städa lägenheten). Glöm inte att skriva erat namn på gratulationskorten så att jag vet att ni älskar mig lika mycket som jag älskar er och att ni står för det! Puss och kram!

Nu har vi röstat! Jag hoppas att alla andra också har röstat!
Skall börja trycka tröjor inför nästa års val! :P

Har just varit och handlat:

4x Coca-cola Vanilla
4x Coca-cola Cherry
1x Dr Pepper
4x Mountain Dew
2x Mountain Dew Code Red
2x White Rock Cream
1x stor flaska Bloody Mary-mix (syns kanske inte på bilden iof, den står bakom burkarna)
4x billiga extrareservtandborstar
2x nya snygga lyxtandborstar med formade borst, tungskrapa och ergonomiskt handtag
1x Marabou Sommar limited edition med jordgubbar




Man måste verkligen älska import från Amerika och den oerhörda amerikaniseringen av Sverige. Nu saknas bara jell-o. :)

Imorgon skall vi rösta till EU. Då skall i alla fall jag rösta på piratpartiet. Detta för att regeringen behöver det slaget i ansiktet. Piratpartiets frågor är viktiga frågor som rör frihet och mänskliga rättigheter och jag tycker det är viktigt.

Det handlar inte om att jag vill ladda ned filmer eller spel, för det har jag inte gjort. och jag har bara bränt en skiva i hela mitt liv och det var en fullt laglig kopia av ubuntu för att installera om min gamla DELL. Jag har inte ens bränt mina backupskivor själv då jag inte ens kan hantera ett brännarprogram. Och jag spelar WoW som jag inte hade kunnat spela om jag inte hade köpt det helt lagligt och betalat för det, och så spelar jag Stepmania som jag också har helt lagligt. Så det är inte "jag vill få ladda ned filmer och spel" som är grund till min röst på piratpartiet. Det är mitt behov av frihet.

Ipred och FRA är det värsta som hänt på länge, lite i stil med forna sovjet faktiskt. FRA har ju funnits sedan långt innan lagen kom, och det var helt okej, men att sätta konstiga lagar som kriminaliserar medelSvensson och som dessutom är ett brott mot grundlagarna tycker jag är helt absurt och skrämmande. Snart kommer vi att skjutas på vår bakgård av politikerna medan våra anhöriga får en räkning för kulan hemskickad på posten. Det är inte okej!

"Politikerna VILL lyssna på dig" var sloganen från piratpartiet som nådde ut till mig. Socialdemokraterna pratar om att EU skall hjälpa unga att få jobb och det är väl ett sött och naivt försök att ta en viktig fråga och tro att vi går på precis vad som helst, men vi ser faktiskt att just nu går det inte att göra någonting åt saken. Sverigedemokraternas propaganda med en invandrarkvinna som står och säger "jag röstar på sverigedemokraterna" är inte övertygande alls. Alla vet vad Sverigedemokraterna står för. Och när vi kom hem och såg en lapp med "miljöpartiet de gröna" tog vi bara upp den från hallmattan och slängde den - inte i pappersåtervinningen utan tillsammans med plast. Jag blir äcklad av propagandan.

Vänsterpartiet har lärt mig hur jag skall åstadkomma mest skada på en våldtäktsman för att kunna försvara mig och fly. Jag hade kvar boken ganska länge där det stod hur jag skulle bära mig åt för att sparka knäna ur led och att jag skulle knäa mannen i skrevet och inte sparka honom så att han inte hinner ta tag i mitt ben och så jag får mer kraft. Effektivt. Jag skulle aldrig använda det men jag skulle kunna tänka mig att rösta vänster men inte just nu. Vi måste ta tag i de viktiga frågorna först.

För som förra gången moderaterna styrde Sverige är ekonomin i botten. "Det är inte deras fel, de har bara haft otur att styra vid fel tillfällen" sägs det och jag hörde världens bästa kommentar häromdagen: "Varför skall man rösta på ett parti som ständigt har otur?".

Jag är lite av "Varför kan inte alla bara vara vänner?". Varför kan inte Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Piratpartiet och Moderaterna styra tillsammans? Eller varför finns det inget parti som har rätt åsikter i alla viktiga frågor och som kan konkurrera ut alla partier?

Men just nu tänker jag rösta för friheten, mot kriminaliseringen av medelsvensson, mot "big brother"! Jag tänker trycka en tröja med "Jack Sparrow till riksdagen" och vrålfnissa, för det är skitkul! Jag skulle dö av skratt åt politiken om den inte kunde åstadkomma mer skada. (Är det någonting mer än religionen som lyckats åstadkomma mer skada än politik?) Och hur fan kan det gå till på ett sådant sätt att det inte krävs en folkomröstning för så viktiga frågor som ändringar av grundlagarna!? (för det är ju det ipred gör? ändrar grundlagen alltså?!). Vad hände med demokratiska Sverige?

Det är ett tag kvar tills jag får vara med och bestämma vilka som skall bestämma över Sverige, men imorgon har jag makten att säga att jag tror på frihet och rättvisa!

Beträffande min tro om fildelning så tycker jag inte att det är stöld. Det kan jämföras med en kaka.
Depeche Mode bakar en jättegod kaka. Jag stjäl inte kakan, för Depeche Mode har faktiskt kvar sin kaka, däremot kopierar jag receptet och gör en egen kaka. Det kommer aldrig att vara samma kaka (skivfodral, medföljande bok och så vidare), men det är samma recept som skapat kakan (samma låtar på skivan). När jag smakat på kakan jag bakat efter kopian av Depeche Modes recept kan jag välja om jag vill A) Köpa den riktiga kakan, B) Slänga receptet, eller C) äta min egen version av kakan igen. Poängen här är att gillar man ett band så är det "häftigt" att äga originalskivan att kunna visa upp. Det är skithäftigt i rätt sällskap! Den andra poängen är att om jag gillar kakan (CDn) kanske jag besöker Depeche Modes kakmuseum (konsert!) och betalar stora summor pengar i inträde (biljett) och så kanske jag köper massor av minikakor (nyckelband), tårtor (t-shirtar), och andra godisar (merchandise) som Depeche Mode står för. Visste ni förresten att bandet tjänar mer om man köper merch än om man köper skivan? skivbolaget tar alla pengar annars. Ingen vill köpa en skiva för 300 spänn om de inte vet om den är bra eller inte. Hur skall man kunna veta innan man testat?

Men det är inte alls det här jag röstar Pirat för. Om Depeche Mode vill ha färre kunder så är det deras sak. Att skivbolagen inte fattar att ginza.se och itunes musikförsäljning är orsaken till att det går dåligt för skivbutikerna är inte mitt fel. De VILL inte bry sig. De VILL inte förstå. och jag bryr mig faktiskt inte heller. Jag köper inte skivor längre. Jag lyssnar på webradio och de skivor jag har. Jag röstar bara för friheten och demokratin!

God jul!

I ain't gonna be just a face in the crowd
You're gonna hear my voice
When I shout it out loud

It's my life
It's now or never
I ain't gonna live forever
I just want to live while I'm alive
(It's my life)
My heart is like an open highway
Like Frankie said
I did it my way
I just wanna live while I'm alive
It's my life
[Bon Jovi - it's my life]

Har gråtit som fan i dag också. Varit arg och ledsen men mest har jag njutit av solen. Det är viktigast. Jag tror rentav att jag lyckats samla på mig lite RIKTIG solbränna också... haha... Jag har gått hur mycket som helst i solskenet och varit ute en stor del av dagen. Dessutom har jag lyckats lösa stor del av gårdagens problem. Titta bara!

"mina naglar är korta och fula" - Jag skall faktiskt ha HANDSKAR på mig. Jag filar till dem lite snyggt och målar dem silvriga men de kommer ändå inte att synas under handskarna.
"min pojkvän är sur hela tiden" - Idag har han varit hur go som helst och dessutom lärt sig vals för min skull.
"jag inte ens kan tvätta mina kläder utan att behöva ta massa skit" - Jag har inte ens behövt tvätta kläder idag. :D
"min dator bara krånglar"  - Det gör nätverket också, så jag behöver inte lida ensam! :D
"jag inte har plats för min backup någonstans" - jag lämnade in datorn som den var då jag kom på att det enda jag ville ha kvar var en mapp med bilder som ändå låg kvar på minneskortet
"min pojkvän bara sitter och spelar datorspel hela tiden" - idag följde han med mig ut och promenerade! fantastiskt!
"mina vänner säkert tröttnat på mig för att jag inte följde med och festade" - det hade de inte. träffade Amanda idag och åt lunch tillsammans, och Madole sms:ade mig nyss.
"mitt löshår jag skulle haft till balen är skitdåligt och jag inte har råd med riktigt" - fördel med kunskaper VS skithår är att ånga hjälper rätt mycket
"jag inte har råd att köpa mig en cykel" - fortfarande en tung börda faktiskt, men kollar tradera för fullt
"så jag kan ta mig till solariet imorgon" - missade att sola idag men fick en smula riktigt solsken istället
"och så jag kan åka och handla när jag vill" - det är rätt mysigt att ha med pontus till det ändå
"eller cykla hem till kompisar" - vad har jag för kompisar som bor på cykelavstånd?
"jag är helt stressad och inte hinner med och inte orkar hinna med och över att jag inte står ut med mig själv i all stress" - lyckligtvis står Pontus fortfarande ut. Dessutom börjar stressen lugna ned sig lite nu eftersom det är tillräckligt kort tid kvar för att jag skall inse att jag ändå inte hinner göra någonting... haha...

Usch... Idag skulle ha varit dagen då jag i lugn och ro satt i solskenet medan tvätten låg i tvättmaskinen. Istället har det varit totalt skitmycket stress över idioten som stal vår tvättid och var hemskt otrevlig. Därefter har jag hunnit sola lite, handla lite och ge min mamma en mors-dags-blomma trots att jag egentligen ville ge någonting personligare än en blomma, men jag har inte hunnit med. Jag hinner ingenting.

Har suttit och gråtit sedan jag kom hem över att det är tre dagar kvar till balen och mina naglar är korta och fula, över att min lillebror kanske får en tredje moped medan jag inte ens är värd en cykel (så är det ju inte egentligen och det är både hemskt och orättvist att hans moped blivit stulen men han har faktiskt någonting att ta sig fram på, en annan moped även om den är sämre och tråkigare så har han åtminstone en, jag hade aldrig ens en moped och jag har tjatat om den där jävla cykeln i flera månader och det KÄNNS så, det känns till och med otrevligt att fortsätta fråga om cykeln, dessutom får dessa tankar mig att känna mig som världens största egosvin!), över att min pojkvän är sur hela tiden, över att jag inte ens kan tvätta mina kläder utan att behöva ta massa skit, över att min dator bara krånglar, över att jag inte har plats för min backup någonstans, över att min pojkvän bara sitter och spelar datorspel hela tiden, över att mina vänner säkert tröttnat på mig för att jag inte följde med och festade, över att mitt löshår jag skulle haft till balen är skitdåligt och jag inte har råd med riktigt, över att jag inte har råd att köpa mig en cykel så jag kan ta mig till solariet imorgon och så jag kan åka och handla när jag vill eller cykla hem till kompisar, över att jag inte vet om jag kommer att få något jobb eller om jag ens kommer in på högskolan i höst, över att jag är helt stressad och inte hinner med och inte orkar hinna med och över att jag inte står ut med mig själv i all stress och det känns som att allt som går fel är mitt fel (och det är det säkert, men inte på det sättet).

Ligger vid datorn på golvet så att armbågarna gör ont av det hårda golvet. Försöker ta en sak i taget och att njuta av mitt glas med cola. Om två veckor kommer den värsta stressen att vara över. Jag skall orka med tills dess för att jag vet att det kommer att gå över, men just nu känns det som att jag går i tusen bitar och faller som hagel över vardagsrumsgolvet. Jag längtar inte ens till balen längre. Jag vill bara hinna med.

Så jävla arg! Hade bokat tvättid så när jag kom ned för att tvätta på min bokade tvättid så var det redan tvätt i maskinerna och i torkrummet. Jag lyckades efter ett bra tag lista ut hur man avslutar ett pågående tvättprogram och sedan tog jag ut alla kläder ur maskinerna och lade i en vagn. Var tvungen att torka golvet eftersom det rann från kläderna. Alltså massa extra jävla jobb för mig.

Satte upp en lapp där det stod "Vi skulle uppskatta att få tvätta på vår BOKADE tvättid, MVH vi som bokat denna tvätttid". Arg som fan! Tog torkrumsnyckeln men lämnade öppet så idioten kunde hämta sina kläder.

Kom ned efter femtiosex minuter för att hämta vår tvätt och lägga in en ny maskin och idioten hade fortfarande inte hämtat sina kläder från torkrummet så jag fick ta ned dem och lägga dem på en till vagn i tvättstugan = ännu mer extra jobb för mig!!!

När jag sedan kom ned för att hämta den andra maskinen är lappen sönderriven. Sedan kommer hon in och är sjukt otrevlig mot mig för att jag TVÄTTAR PÅ MIN BOKADE TVÄTTID! VADFAN!? Jag tar studenten om tolv dagar och har inte tid att boka om mina tvättider för att hon tar dem!!! Så hon fick en ordentlig jävla utskällning men fortsätter vara otrevlig och jag blir bara mer och mer arg och inrusande kommer trivselvärden som undrar vad som i hela friden pågår. Men hon stod helt på min sida eftersom det inte var jag som gjort fel.

JAG ÄR SÅ ARG! Skall snart ned och hämta min tvätt från torkrummet. Jag har för i helvete all rätt i världen att tvätta på min bokade tvättid! Varför kan folk inte respektera detta?! Hur fan kan folk med att gå upp tidigt på morgonen och stjäla en bokad tvätttid och sedan vara otrevliga dessutom?!?!?!

Vaknar till ibland som från ett drömlikt tillstånd och möter verkligheten som en iskall hink med vatten.
Inser plötsligt att jag bara går i skolan i två veckor till. Vill inte riktigt inse det. Vill inte tänka på att om två veckor är jag arbetslös och inte studerande. Det är faktiskt en lite jobbig tanke. Arbetslös. Jag har ju aldrig haft ett arbete bortsett från en vecka här, två veckor där, men aldrig tidigare har jag varit någonting så vemodigt betonat som arbetslös. Ord som slutar på lös är i allmänhet rätt så dåliga ord att samla på. Arbetslös, laglös, sanslös... Jag vet inte. Jag avser inte börja samla på dem heller. Jag tänker bara på världens vackraste, mysigaste lägenhet som inte bara är en lägenhet eller platsen jag bor på utan faktiskt mitt hem. Det är hit jag längtar när jag är någon annanstans i världen. Det är alltid här som är hem.

Idag satt jag på bussen till stan då Amanda ringt och ville ha sällskap i knalleland. Jag var tvungen att hämta upp lite papper av henne om inte Pontus skulle hinna med (han övningskörde) och jag var tvungen att tacka nej till att sola med mamma eftersom jag omöjligt orkade eller hann åka till Byttorp om jag ens hade vetat hur jag skulle ta mig dit (är det norrbybussen eller tullenbussen eller måste man oavsett ta en lång jävla promenad?) och egentligen behöver jag sola men jag har inte tid. Två prov idag. Två prov på torsdag. Var tvungen att åka till maxi och hämta posten eftersom våra skrymmande brev tydligen kommer dit nu för tiden istället för till AllLivs (jag är inte förvånad då de avvisade kunder som ville hämta sina brev därför att personalen pratade i telefon). Där jag satt på bussen såg jag en gammal vän i förbifarten, vinkade lite hastigt, och det slog mig att jag inte ens har kvar hans telefonnummer i min mobiltelefon. Det är inte så konstigt egentligen eftersom jag bytt mobiltelefon och simkort ganska nyligen i all hast och bara har ett tiotal kontakter. En känsla av dåligt samvete slog mig över att jag inte ringt honom, över att jag tvekade över att ens komma till knalleland med Amanda, att jag inte tror att jag vare sig kommer att hinna eller orka följa med på grillfest på lördag. Jag känner mig som något av en svikare. Är jag det? Jag förstår bara inte hur jag skall hinna med.

Då har vi studenten. Jag måste köpa en silverpenna att skriva i mössan med. Jag måste laga mina spetsleggings, eller köpa nya, eller gå utan. Jag måste omplanera champagnefrukosten då ingen verkar ha koll på någonting. Jag måste... Jag minns inte ens vad jag måste. Till balen måste jag prova sminkningar, dubbelkolla frisörtidsbokning, fixa naglarna, fixa någon form av fordon att åka i (varför känner jag ingen som äger en häftig bil!?), gå in skorna, sola massor, färga håret, sy om hårförlängningen (med rätt färg på tråden!). Jag vet inte ens hur jag skall hinna med allt för innan dess har jag engelska, franska, mediekunskap, mediekommunikation, mediaproduktion, fotografisk bild B som jag måste extrakolla ifall jag har lämnat in alla uppgifter till. Jag har en uppsats kvar och två prov och två portfolios och jag måste fråga Erik igen hur det egentligen ligger till i Fotografisk bild B-kursen. Jag måste ta tag i Engelskläraren och skrika honom i örat att "Jag har faktiskt fått nog nu, tala om för mig om jag kommer att få något jävla betyg för jag har väntat sen före jul på mitt jävla betygssamtal och jag vill bara veta vad jag kan göra för att få ett betyg!". Jag måste göra två franskaprov till och jag känner mig helt förlorad i franska termer och småord jag glömt av sedan länge.

Dessutom skall man alltså hinna boka tvättid och faktiskt hinna tvätta på utsatt tid (hur i jesu namn då? jag har inte ens tid över för att BOKA tvättiden), träffa vänner (förlåt att jag nämner er i samma mening som tvätten!), umgås med pojkvännen, besöka föräldrarna, planera student-bal-födelsedag-begravning-efter-att-jag-dött-av-stress-och-hjääääälp?

och å ena sidan längtar jag tills allt är över, och å andra sidan vill jag bara vara kvar här och nu för tanken på framtiden gör mig panikslagen!

Idag kom mina nya tröjor på posten. Min "boys are stupid throw rocks at them"-t-shirt och två andra t-shirtar. Jag skall ha på mig nämnd t-shirt imorgon till mina rosa velourshorts, och så skall jag ha på mig mina nya skor. Jag köpte nämligen ett par nya skor idag eftersom mina vackra vita keds med röda stjärnor inte klarade fler år nu och tårna började titta ut och mina mörkblå maxi-ballerinas med vita prickar, röda sömmar, randig rosett och öppen tå, har helt och hållet tappat formen efter bara typ tio användningar. Mina rosa från H&M klarade inte ens en hel sommar och jag orkar inte gå runt i högklackat eller träningsskor. Jag MÅSTE ha ballerinas. Så jag lade ut hela månadsbudgeten och köpte mig ett par ordentliga svarta fuskskinnsballerinas med öppen tå och fin rosett i fram. 49 spänn kostade de! och då hade jag ändå kollat i tre olika affärer efter VADSOMHELSTUNDER200SPÄNN och inte hittat någonting. Riktigt jävla nice. Jag skojade förresten om månadsbudgeten. Vi fick inackorderingstillägget till sist så den ligger på lite mer än 49 spänn även om det mesta åkte raka vägen in på sparkontot för överlevnad av sommaren.

Hursomhelst. Nog prat. Morgondagen: den nya snygga svarta t-shirten, mina nya skor och mina fina rosa velourshorts med sidenrosett fram. Det blir fantastiskt fint! rosa solglasögon och islatte på balkongen! För visst skall det vara fint väder imorgon? Väderprognosen får dock säga vad den vill. Jag glor överlägset på dess vassa regndroppar genom mina stora, snygga solglasögon och ler. På lördag skall jag dricka alkoholfritt vin och låtsas inför tvätten att jag är djup och svår och fruktansvärt poetisk medan jag hänger åtta par grå kalsonger och nynnar på Debussy. Jag skall stå i shorts och solglasögon i torkrummet och låtsas att jag är i Los Angeles där det blåser varmt om mina bara lår och trafiken (värmeaggregatet) överröstar tonerna av Chopin och Percy Faith i mitt huvud.

Om fem dagar (det är över midnatt nu, plötsligt) och några timmar står jag utanför grand hotell iförd silvrig balklänning med tyll och krinolin, med uppsatt hår, välmålade ögon, glitter i halva ansiktet, silverhandskar och bedårande silveraftonväska med strass-stenar matchande mina gigantiska örhängen och mormors halsband. Jag går med högklackade skor och målmedveten blick bakom det charmiga, lyckliga men en smula blyga leendet, med Pontus vid min sida.

Om två veckor står jag med besynnerlig hatt på huvudet och champagneglas i handen och skriker av lycka över att få lämna någonting som förändrat mitt liv för alltid och som jag kommer att sakna med hela mitt hjärta. Jag skall göra det med modig blick och läppglans på läpparna för varje steg framåt är ett steg närmare målet även om jag så måste korsa medelhavet, kanske rentav helvetet (jag tvivlar förvisso på att det kommer vara mindre än ett helvete att korsa medelhavet faktiskt), månen, atlantis... Må vad som vill komma i min väg, för jag går vidare med bultande hjärta och vind i mitt hår... målet? Vi vet inte vad som finns i skattkistan, men varje steg som tas är ett steg närmare. Jag är livrädd men modig och stark.

Städar lite, och guuuud vad varmt det är! Är tvungen att ha balkongdörren öppen! Helt underbart!

I fredags kom min studentmössa så här kommer en bild på den:



Annars?

Lördag: MC-fest med bröllop. Vi var uppe till halv fem på morgonen eftersom vi inte fick plats med vår luftmadrass någonstans utan var tvungen att vänta tills alla andra gått och lagt sig så vi kunde sätta upp den i festlokalen. Så klart skulle alla som däckat tidigt upp och ha frukost vid halv åtta-tiden. Skräp! :P Sjukt kul var det i alla fall. Jag har aldrig dansat så mycket bugg med så många som faktiskt kan dansa bugg tidigare! Det var helt underbart. En person var särskilt bra. Har aldrig varit med om en så rolig bugg (nu var jag visserligen full så mycket var roligare än vanligt, men han var verkligen fantastiskt bra på att föra, dock minns jag inte vem det var). Pinnen försvann efter ett tag vilket var lite sorgset eftersom jag hoppades på dans med honom också.  Bäst för honom att han är med längre tid under knalleträffen. JAG KRÄVER DANS! Det är mitt liv... haha... :) Annars... brudparet var snygga, Micke var supertrevlig och helskön att snacka med, någon lyfte upp mig skyhögt från golvet men jag minns inte vem, pappa tatuerade sig (skitsnyggt!) och Amanda tyckte att folk som sov var väldigt tråkiga (det var de!).

Söndag och Måndag: herregud, jag sov bort hela dagen! Sorry darls! :*
Men på måndagen var vi och handlade. MAXI hade något erbjudande om 10 2-litare coca-cola-drycker för 120 spänn (istället för 180 som det kostar vanligtvis!) vi var dumma nog att ta erbjudandet och det var först när vi packade ned alla i kundvagnen som det slog mig hur mycket 10st 2-litare coca-cola egentligen ÄR. Till råga på detta hade vi shoppat 3 liter mjölk, 2 liter yoghurt, 2 liter juice och lite annat. Totalt bar vi hem 30 kg från MAXI. Vi har ingen bil och två kassar gick sönder. Herrejisses!!! :P

Tisdag: Jag var och shoppade skitsnygga skor på ICA MAXI. Oerhört vårfina och kostade endast 25 spänn! SÅ VÄRT! Här följer bild på dem:


Imorgon får vi besök från Holland så nu skall jag storstäda så jag vågar släppa in någon. Hela soffan är full av tvätt. :P

Puss på er!

haha... jag trodde att reklamen på bloggen var någorlunda utvald för att på något sätt matcha innehållet i bloggen. men så dök denna upp:


hahaha...

Igår köpte vi en engångsgrill och grillade på balkongen. det var riktigt mysigt! :)